0,3 W FMUk Ra 100
Ra 100 togs fram under andra världskriget av det amerikanska företaget Galvin Manufacturing Company i Chicago,
ett företag som senare kom att bli Motorola Inc. Radion tillverkades främst till U.S Army Signal Corps och en
försöksmodell stod klar 1942 och serieproduktionen kom igång strax därefter.
Radion var den första radiostation som kunde användas under förflyttning till fots
när den bars av signalisten.
Mycket i konstruktionen representerade nytänk, bl.a användes frekvensbandet 40-48 MHz som hade förhållandevis bra
räckvidd ute i terrängen. Man använde också frekvensmodulering, FM, vilket gjorde att radion upplevdes som mindre
känslig för störningar. Den blygsamma uteffekten gjorde dock att den ändå hade förhållandevis kort räckvidd ute i fält.
Stationen var vanlig inom NATO och förekommer i många länder, bl.a i England under beteckningen WS31, Wireless Set #31, och i USA
kallades den BC-1000/SCR-300.
Till Sverige kom stationen genom att Armeförvaltningen efter krigets slut köpte in ett större antal stationer från
de amerikanska överskottslager som fanns i Europa. Innan stationerna släpptes ut på förband modifierades de vid
Signalverkstäderna i Sundbyberg utanför Stockholm. De fick bl.a svensk text på frontpanelen och efter modifieringen
blev stationen en Radiostation 100, Ra 100.
Ra 100 är rörbestyckad och har totalt 18 rör och den drivs av ett batteri som tillverkades av det svenska
Jungnerbolaget och som innehöll alla spänningarna som stationen krävde, 60, 90 och 4,5 volt.