I slutet av 1950-talet började marinen att projektera för en efterföljare till Plejad-klassen.
En mängd studier och jämförelser gjordes mellan norska, engelska och tyska torpedbåtar. Resultatet
blev att Sverige slutligen köpte Lürssen-varvets ritningar till den stålskrovs-försedda Jaguar-typen.
Ritningarna lades till grund för det nya svenska torpedbåtsprojektet, T 121 Spica.
Spica levererades 1966 och gjorde sin sista tjänstgöring under en mobiliseringsövning 1987. Som kuriosa
kan nämnas att HMK Carl XVI Gustaf tjänstgjorde ombord på fartygstypen som officersasspirant sommaren 1967.
Spica har tre gasturbinmotorer om vardera 4250 hk och Spica kan drivas av en, två eller alla tre motorerna
beroende på vilken fart som önskas. Framdrivningen sker med KaMeWa-propellrar, en typ av propeller som utvecklats
av det svenska Christinehamns Jernwägs Werkstad. Den har kontinuerligt variabel stigning som ger möjlighet
att reglera propellerns kraft framåt eller bakåt utan att förändra varvtalet.
Spica låg till och med våren 2002 vid marinmuseum i Karlskrona men har idag sin hemmahamn vid den gamla
torpedbåtsbasen på Gålö, där hon har sällskap av R142 Ystad, tendern Sprängaren, T26, T46 och T56.
Under sommarhalvåret ligger T121 Spica vid Vasamuseet, där hon visas för allmänheten.
T121 Spica ägs idag av "Stiftelsen T121 Spica - ett levande museifartyg" och sköts av medlemmarna
i "Föreningen T121 Spica vänner".
KV-mottagare av typen Ra 722 i radiorummet i mitten och manöverpanel till Ra 800 längst ner
T121 - Spica
Manöverpanel för sändare Ra 844 och mottagare Ra 722 i mitten och manöverpanel till Ra 800 längst ner
T121 - Spica
Ljuddriven interntelefon för direkt kommunikation bl.a med personal på bryggan och stridsledningscentralen.
Telefonen kräver ingen yttre ström utan mikrofonströmmen räcker för att få
högtalaren i andra änden att fungera.